I helgen var min bror på besök. Både jag och min bror har sen barndomen varit stora Kentfans. Som många av er kanske vet så lägger Kent tyvärr ner nästa vecka. När denna nyheten nådde oss tidigare i år satt jag som besatt vid sociala medier för att få information om deras avslut. När avskedsturnén dök upp ställde jag in åtta alarm och satte upp post-it lappar överallt. Så fort biljetterna släpptes hann jag boka två sittplatser åt oss. P.g.a. haveriet hos biljettförsäljaren fick inte vi biljetter bredvid varandra men det var inga större problem för vi ville som sagt bara se ett av våra favoritband uppträda en sista gång. Och nu i helgen var just dagen då detta inträffade.

I lördags såg vi Kent på Vida Arena här i Växjö. Vi kom dit två timmar tidigare för vi visste inte riktigt något om arenan. Det fanns några hängivna fans som tältade utanför. Insläppet skedde en timme före konserten och de som tältade fick gå in först så de fick stå längst fram vid scenen. Jag och min bror sprang till merchandiseförsäljningen så fort vi kom in. Vi köpte varsin turnétröja där. Därefter hittade vi våra sittplatser. Lyckligtvis hade jag en plats bredvid platsen längst ut i kanten på min rad. Därför kunde personen som hade den sista platsen bredvid mig byta med min bror så vi hamnade bredvid varandra! Vilken tur! Tack snälla, till den fina människan som bytte med honom!

Till skillnad från tidigare konserter jag varit på fanns inget förband. En halvtimme före uppträdandet dök en timer upp på en skärm bakom scenen. Vid 7:47 blev timern röd, vilket är något speciellt för alla som lyssnar på Kent. När det slutligen stod 00:00 på skärmen kom en trummande flicka fram på skärmen följt av Kent som klev på scenen och började framföra “Gigi”. Därefter följde två timmar av ren magi.

Vida Arena var inte direkt den bekvämaste arenan jag varit på, men under de två timmarna glömde jag allt och bara absorberade magin framför mig. Alla fansens kärlek, alla vackra bakgrunder, den perfekta sången – allt var fantastiskt. Jag var nästan gråtfärdig när konserten var över för den var så vackert gjort och man hade en känsla av sorg och glädje samtidigt. Glädjen kom från den underbara upplevelsen, sorgen kom från det faktum att det faktiskt var slut – för evigt.

Kent avslutade showen med “Den sista sången”. De bytte om innan den till vita kläder – otroligt fint gjort. Det sprutades konfetti över hela golvet och lamporna blinkade som bara den. Jag kan lugnt säga att detta var den bästa konserten jag varit på. Anledningen till detta var inte bara musiken och den vackra scenen med all häftig belysning, utan även mina känslor den dagen spelade stor roll. Jag uppskattade verkligen musiken mer för jag visste att det var sista gången jag skulle se Kent. Och just därför var denna avskedsturnén så perfekt. Jag kommer aldrig glömma denna dagen och jag verkligen älskar Kent. Det var ett fantastiskt avslut på en underbar resa. Jag hoppas innerligt att det faktiska avslutet i Stockholm blir minst lika magiskt för er som ska se dem där!

Ett stort tack till min kära lillebror som delat med sig av sina mobilbilder! Jag tog inga bilder alls så bilderna i detta inlägget är hans.