Innan något skrivs vill jag påminna om att det nu finns en knapp i sidopanelen till höger som låter en prenumerera på mina inlägg. Släng bara in din mejladress i rutan så ska allt gå som smort! Då slipper man kika in här varje dag och får istället mejl så fort något nytt skrivs.

Dagens inlägg är lite speciellt för det är egentligen ett trippelrecept. Daifuku är en japansk dessert som kan klassas som godis; dessutom är det veganskt. Det är inte så värst nyttigt då sockerhalten är väldigt hög, men det är något ganska speciellt så ibland kan man faktiskt unna sig något roligt. Daifuku är gjort av mochi som är en slags klibbig söt deg gjord på rismjöl. Sen är denna godbit fylld med anko som är en pasta gjord på azukibönor. När man tänker på ingredienserna så är det kanske inte så aptitretande för det är ju bönor och ris. Men där tänker man fel eftersom denna sötsak verkligen inte smakar som man förväntar sig att den ska. Detta är otroligt populärt i Japan bland både vuxna och barn. I Sverige kan det vara lite svårt att göra detta då mochiko rismjöl är svårt att få tag på i vanliga butiker men det ska finnas i välsorterade asiatiska sådana.

Ingredienser:

• ½ burk kokta azukibönor
• 1 ½ dl socker (till anko)
• 2 dl mochiko (rismjöl)
• 1 dl socker (till mochi)
• 1 ½ dl vatten
• 2 droppar karamellfärg
• ½ dl potatismjöl

Börja med att göra anko. Detta ska helst göras några timmar i förväg då bönpastan ska vara sval när den ska användas. Sila helt enkelt av en burk azukibönor (det går även att förbereda dem själv om man vill undvika konserver). Häll dem sedan i en kastrull och tillsätt socker. Sätt igång plattan och låt det hela värmas. Sockret kommer smälta till en vätska. Så småningom kommer hela smeten tjockna och bli en pasta. Du ska kunna dra en linje i mitten av kastrullen och kunna se den några sekunder innan det stängs igen – då är pastan klar.

Vill man få en perfekt pasta ska man mosa den med en stavmixer. Men jag gillar lite bönklumpar och behåller min som den är. Förvara bönorna i en burk i kylskåp i några timmar. Börja sedan på mochin.

Mochi tillreds i mikro, i alla fall om man gör som jag gör. Blanda mochiko, karamellfärg, socker och vatten i en skål som tål värme. Se till så att smeten är klumpfri. Skrapa även med en slickepott runt kanterna så att det inte sitter någon smet där för det kan brännas. Täck sedan skålen med plastfolie och kör in i mikron på full effekt, en minut i taget. Det ska bli en klibbig deg av det hela. För mig tog det två omgångar.

Släng upp lite potatismjöl på ett bakbord. Skopa upp degen på den och kavla ut. Tänk på att mochin nu är färdig så om man enbart vill ha mochi så kan man äta den som det är. Men detta recept är avsett för daifuku.

Skär upp mochin i 6 lika stora delar. Klicka ut lite anko på varje bit.

Rulla sedan ihop varje bit till en boll. Täck ankon med mochin. Nyp degen lite så att öppningarna stängs och den ser jämn ut. Pudra gärna med lite florsocker eller potatismjöl för traditionellt utseende.

Notera att min anko avser två satser eftersom jag ville ha två olika färger på mina degar. Ska man bara göra en färg ska man ha hälften av alla ingredienser för enbart ankon.

Hoppas ni gillar detta recept. Det är supergott och väldigt japanskt. Drick gärna lite grönt te till. Notera att det rismjöl som finns i vanliga livsmedelsbutiker inte är samma sak som mochiko. Du kan få till samma dessert med vanligt rismjöl men det kommer inte smaka lika sött utan det blir mer matigt. Men man gör som man vill för det blir daifuku i slutändan ändå. Lycka till!

En viktig notis som jag vill tillägga – daifuku förvaras bäst under plastfolie på en tallrik i kylskåp i max fem dagar. Mochi torkar väldigt lätt.