Jag har inte skrivit på ett tag och det beror på att jag har varit i Tokyo igen. Joe och några av hans kollegor från Plukit (de som utvecklar spelet “Staxel”) åkte på en jobbresa och jag fick följa med eftersom jag inte hade något annat planerat. Vi var bortresta mellan 14 – 25 september. Huvudmålet med resan var Tokyo Game Show 2018. För er som inte vet så är TGS världens största spelmässa (dock är E3 den populäraste). TGS varade i fyra dagar så vi hade en hel del dagar till att turista. Sist jag skrev om Tokyo blev inlägget väldigt långt. Denna gången har jag ännu mer material så jag har valt att bryta upp inlägget i ett antal sidor för att underlätta läsvänligheten. Jag hoppas att detta formatet fungerar för er, annars får ni säga till!

15/9

Vi flög från Köpenhamn den 14:de september. Det var ett direktflyg med SAS. I och med att flyget landade dagen efter försvann en hel dag för oss.

När vi väl kom fram tog vi bussen till hotellet. Vi bodde på APA Tokyo Bay Makuhari, ett välkänt hotell i Chiba som ligger i utkanten av Tokyo. I och med hotellets popularitet går det bussar direkt från flygplatsen till hotellet och vice versa. Efter vår incheckning var vi ganska trötta eftersom ingen av oss hade sovit på planet. Vi valde att ta det lugnt första dagen så vi stannade i centrala Chiba. Vi passade även på att fixa kontanter och fylla på våra Suica-kort (resehandling) eftersom det var väldigt lite människor ute när vi var där.

16/9

På morgonen åkte vi till Shinjuku. Det hölls en loppmarknad där framför Shinjuku Mitsui Building. Jag var på jakt efter en japansk tekanna men det blev tyvärr inte någon.

Vi märkte att loppmarknaden låg nära Tokyos nya stadshus så jag passade på att ta en bild på den. Sist jag såg den var den pytteliten eftersom vi såg den från Tokyo Skytree.

Joe och hans kollegor behövde utföra lite småjobb då och då så jag smygfotade dem. Fick även en bild på en väldigt stöddig duva som hela tiden försökte komma nära mina stövlar. Röda stövlar kanske ser smaskiga ut?

Efter det korta uppehållet i Shinjuku åkte vi till Nezu som ligger bredvid Tokyos universitetsområde. Vi hade hört att det skulle vara en festival där vid den tiden och ville inte missa upplevelsen. Festivaler är en stor del av japansk kultur och är något man kan se i väldigt många medier. Just festivalen i Nezu hålls årligen mellan 15 – 16 september och ligger vid templet i området. På vägen till festivalen gick vi förbi ett taiko-team. Taiko är ett slagverksinstrument, en slags trumma.

Vi gick även förbi en hel del mysiga gränder. Jag tror att jag är extra svag för trånga japanska gränder. Det finns så mycket att se där och stämningen är fantastisk!

Vi gick även förbi ett väldigt litet taiko-team som bestod av festivalens yngsta akt. Det var så kul att se barnen klättra upp för att ens kunna nå trumman.

Även i Nezu stötte jag på stöddiga fåglar. Det var väldigt många korpar i området som lät väldigt högt. Korparna var enorma! De var minst tre gånger så stora som svenska kråkor. Min bild visar inte hur stora de är, men jag lovar att de är mäktiga.

Ingången till festivalen såg väldigt lugn och inbjudande ut. Man kunde se en del bås med olika sorters lekar vid entrén.

När vi väl kom in slogs vi av en väldigt stark matdoft. Det fanns streetfood överallt och det osade från varje bås. Det blev varmt väldigt snabbt i och med att det stektes på. Det var dessutom väldigt trångt där inne. Tyvärr var inte så mycket vegetariskt men det var ändå riktigt kul att se all mat. Maten var väldigt billig också. Man kunde äta sig mätt på mindre än 50 kronor!

Jag hittade väldigt många bås som sålde chokladdoppade bananer. Det är något jag har sett i anime väldigt mycket. Jag kände ett väldigt starkt behov av att köpa en så jag gick till första bästa båset. Just det båset jag hamnade vid sålde bananer för 15 kronor styck. När man betalade fick man spela en runda Pinball. Man kunde pricka in fyra olika mål i banan. Varje mål gav olika antal bananer. Jag fick in kulan i det lättaste målet och fick därför bara en banan, men det var tur. Bananen var inte så god. Chokladen var ganska mjuk och bananen var alldeles för söt. Jag föredrar halvgröna ekologiska bananer.

Ju längre in vi gick, desto mer mat fick vi syn på. Allt var lockande men det kändes väldigt omständigt att fråga om ingredienser överallt så vi tittade mest.

Vi vandrade från maten en stund och gick närmare templet. Där fanns det en väldigt vacker gång genom väldigt många torii (portar). Jag ville få en bild på mästerverket men det var så otroligt många turister på plats som ställde sig i vägen för att posera. Jag tror att jag fick stå där i 20 minuter innan vissa insåg att jag ville få en bild utan några människor i vägen.

Efter den bilden gick vi tillbaka till maten. Det var väldigt mycket folk där!

Jag såg ett bås där man kunde spela fiskespelet som är väldigt traditionellt på japanska festivaler. Jag måste erkänna att jag personligen inte tycker om spelet p.g.a. min syn på djurhållning men jag vet att det är en tradition som många där älskar. Spelet i sig går ut på att man ska håva upp en fisk på ett tunt papper och föra över den till en skål utan att pappret går sönder. Lyckas man får man behålla fisken som ett husdjur.

Vi blev lite hungriga och till slut frågade jag en person vid ett yakisobabås om maten där var vegetarisk. Han sa att han kunde ordna en vegetarisk variant åt mig. Han gav oss även sina såsflaskor så att vi kunde läsa ingredienserna. Det var riktigt gott! Yakisoba är en slags stekt nudelrätt.

Vi gick förbi fler spel, bl.a. ett skjutspel. Det var väldigt underhållande att se alla försöka pricka olika vinster som roterade i mitten. Det var väldigt få som lyckades få ner priserna med sina skott.

Jag och Joe delade på en krossad is med Ramunesmak. Ni som följer mig vet nog vad Ramune är men för er som inte vet så är det en japansk läsk. Originalsmaken är ganska lik svensk sockerdricka.

Efter desserten kände vi oss nöjda och valde att lämna festivalen. Vi gick förbi templet en sista gång för att ta en titt på den vackra gången. Jag passade även på att ta kort på människor. Något jag blir väldigt glad av i Japan är hur artiga och hjälpsamma befolkningen är. Jag har inga problem med att fråga främlingar om jag får ta kort på dem där.

Vi tog tunnelbanan till Akihabara – Joes favoritställe i hela Japan. Det är paradiset för alla som älskar japansk populärkultur. Eftersom det var helg när vi var där var huvudvägen avstängd för alla förutom fotgängare. Sist vi var där var det fullt med trafik men denna gången kunde man gå rakt över vägen utan några större problem. Det finns många områden i Tokyo där trafiken stängs av under helger för att underlätta större folkmassor och shopping. Vi gick runt och tittade i butiker. Det är väldigt lätt att spendera pengar i Akiba – farligt lätt!