Pilaffris känner nog många till. Det är ett av recepten som står med i hemkunskapsboken. Men vad är pilaffris? Generellt sett är det ris som tillretts i någon form av buljong eller krydda. Runt om i världen äts detta och i varje land har det ett unikt namn och en unik smak. Den versionen jag är uppväxt med är den som äts i Indien och Bangladesh. Där kallar man det för pulao. I de delarna av världen är pulao något som anses vara lyxigt. På fina fester brukar pulao vara ett måste, annars blir gästerna inte nöjda. Bra indiska restauranger ska ha denna typen av ris för att klassas som lyx. Men trots all denna lyx så är det inte så svårt eller dyrt att få till riset. Anledningen till att det anses vara just så lyxigt är att det innehåller ghee som är sydasiatiska varianten av smör.
Mejeriprodukter är väldigt sällsynta i södra Asien då folk inte äter det så ofta. Därför är det dyrt och svårt att få tag i, därav lyxen. Men i Sverige där vi överkonsumerar mejeriprodukter är det inte alls svårt att få till pulao. Det som är svårt här är nog att få tag i ghee. Men de flesta ICA har den på hyllan bland de asiatiska produkterna. Och för den som avstår från mejerier så är rapsolja ett utmärkt val att ersätta med och då blir rätten vegansk men man får nog inte till den autentiska indiska smaken då. Men det spelar inte så stor roll i slutändan om man äter riset till en gryta. Hur som helst, så är detta något väldigt enkelt att få till som verkligen är festligt och gudomligt gott. Receptet har jag fått av min mamma då hon alltid lagade detta så fort det var någon högtid eller annat viktigt. Men om man frågar mig så tycker jag pulao funkar varje dag!
Ingredienser:
- 2 portioner basmati
- 1 hackad gullök
- 1 pressad vitlöksklyfta
- 1 msk ghee
- ½ tsk hel kardemumma
- 2 stänger av hel kanel
- 5 – 10 hela pepparkorn
- 1 tsk riven ingefära eller 1 krm ingefärapulver
- 2 lagerblad
- 1 tsk hel nejlika
- 2 msk rosvatten (valfritt)
Börja med att skölja riset. Det är viktigt att skölja riset så länge som möjligt eftersom man inte vill ha någon stärkelse kvar. Riset ska helst inte klibba och det är just klibbigheten som minskar när man sköljer det.
Lägg därefter alla ingredienser i en kastrull. Tänk på att rosvatten inte ger smak utan bara en fin doft. Det är något min mamma alltid använder men för den som inte hittar så funkar det bra utan.
Täck därefter allt med vatten. Fyll inte på med för mycket eftersom riset inte ska silas av. Ha i ungefär lite mindre än en halv liter till att börja med. Fyll på senare om det behövs.
När riset är klart så kommer man få sitta och peta bort de hela kryddorna. Tycker man att det är jobbigt så kan man fuska. Man kan lägga kardemumma, pepparkorn och nejlika i en tesil och ha den i kastrullen istället. Lagerbladen och kanelen kan vara kvar för de är så stora att man kan ta ut dem innan man serverar. Tänk på att öka mängden av kryddorna i silen i så fall för riset fångar inte upp smakerna lika bra annars. Jag lagade pulao två gånger för att ta bilder på båda sätten, men jag föredrar när man har kryddorna direkt i riset, mest för att jag är van vid det.
Låt riset koka upp. Så fort det börjar bubbla till rejält, sänk till lägsta värme. När bubblandet minskat, sätt ett lock på kastrullen och låt det ångkokas. Lyft på locket var tredje minut och rör om. När riset absorberat all vätska, smaka av och se om det är klart. Tillsätt lite till vatten om så behövs och håll på så tills riset är mjukt men inte överkokt.
Sen är det bara att lägga upp riset på ett fint fat för det är så man ofta serverar det. Fast vill man inte slösa disk så går det bra direkt på tallriken.
Som ni ser så är inte pulao svårt att få till alls. Det enda som kan vara svårt är att hitta ghee till det. Men när man väl fått till det så är det svårt att inte älska rätten. Den passar till alla möjliga sorters grytor eller något gott stekt till. Det är lite lyxigare ris helt enkelt. Hoppas det smakar!
